Många av de elever som från och med 1800-talets mitt genomgått den tvååriga lantbruksutbildningen vid något av de tre lantbruksinstituten vid Degeberg (1834-1953), Ultuna (1849- ) och Alnarp (1864- ), och sedermera anställdes som rådgivare kallade sig agronomer. Dock finns ingen examenstitel fastslagen förrän år 1912. Till att börja med var utbildningen inte specialiserad, och fram till år 1892 bedrevs även praktisk undervisning på de två kvarvarande lantbruksinstituten i Ultuna och Alnarp. Därefter var de kunskaper som lärdes ut av mer teoretisk karaktär.
År 1932, när Kungliga Lantbrukshögskolan inrättades vid Ultuna, förlades all agronomutbildning hit. De tvååriga kurserna vid Ultuna och Alnarp ersattes av en treårig, som enbart gavs vid Ultuna. För inträde krävdes bland annat studentexamen.
Den nya agronomutbildningen var uppdelad på tre inriktningar: jordbruks-, husdjurs- och ekonomisk linje. En allmän linje inrättades år 1943, delvis för att tillgodose lantbruksskolornas behov av lärare med ämnesbredd. Kravet på praktik sänktes samtidigt till två år. Ytterligare en linje, maskinteknisk, startade år 1951, när traktorn och tekniken gjorde sitt intåg mer allmänt i det svenska jordbruket.
Den ökända ”Proppen”, den propedeutiska kursen, som alla blivande agronomer genomgick sitt första år vid agronomutbildningen, infördes år 1961. Kursen lästes på Svalövs, Sötåsens eller ett par andra lantbrukshögskolor och omfattade såväl teoretisk undervisning som gårdsförlagd praktik. Denna del av utbildningen var obligatorisk ända fram till år 1993, då proppen avskaffades. Samma år inrättades två nya inriktningar på agronomutbildningen: livsmedel och bioteknik.
Bioteknikinriktningens levnad blev dock kortvarig, och inriktningen lades ner efter bara tre år. Efter påtryckningar från studenter samt efterfrågan från landsbygdsaktörer utanför universitetet skapades år 2008 den nyaste inriktningen: landsbygdsutveckling.
Från år 1994 sökte de blivande agronomerna in direkt till önskad inriktning vid ansökningstillfället, istället för till ”agronom”. Inga krav ställdes på praktisk erfarenhet av lantbruk, varken innan eller under utbildningen. Efter påstötningar från Agronomförbundet infördes obligatorisk praktik år 1998. Praktiken skulle omfatta 16 veckor, varav max 8 veckor ”inom ramen för utbildningsområdena” (t.ex. på gård), och minst 8 veckor ”kvalificerad yrkesrelevant praktik”. Denna icke-poänggivande praktik kritiserades dock hårt vid högskoleverkets utvärdering av agronomprogrammet, och fick till följd att praktiken åter avskaffades år 2004. Istället har tre andra praktikkurser skapats som är valbara under utbildningen och som många studenter går även om det inte är ett krav för examen: en grundnivåkurs som kan göras på valfritt företag eller organisation verksamt på landsbygden och två avancerade kurser som ska göras på en arbetsplats där examinerade agronomer jobbar.
Agronomprogrammen omfattar numera 270 hp, motsvarande 4½ års heltidsstudier, och de inriktningar som ges är mark/växt, husdjur, ekonomi, livsmedel och landsbygdsutveckling. Många läser till en termin för att också kunna ta ut en masterexamen i sitt fördjupningsämne.
Källor: Thomas PEBBE Persson (Agronommatrikeln 2005) och Emil Åkesson, skrivet av Josefine Liew. Nyare historia uppdaterad av Sofia SPRILLANS Sollén Norrlin.