Agronomringen, som kommit att bli något av ett yttre samlingstecken och en enande symbol för agronomerna, har en över 100-årig historia. Det var den 9 oktober år 1874 som förslaget om en kamratring lades fram av den vid Ultuna lantbruksinstitut studeranden Henrik Granholm. Redan den 22 oktober samma år fastställdes ett förslag till klackring, på vilken en plog var ingraverad, av Ultuna elevkår. Modellen slog dock aldrig igenom, och 1876 hade en ny modell, även den med ett plogmotiv, tagits fram. År 1882 kom den första sädesaxmodellen.
Även studenterna vid Alnarp hade väckt frågan om en gemensam examensring. År 1882 fastställde de statuter för en agronomring med ett veteax runt ringen i guld.
År 1902 inleddes förhandlingar mellan de två elevkårerna om antagandet av en gemensam, ”lagligen inregistrerad agronomring”. Inregistreringen av ringen verkställdes 1904, och det uppdrogs åt hovjuvelerare Hallberg i Stockholm att tillverka ringarna. Men redan två år senare, år 1906, var kårerna missnöjda även med denna modell, och nya förhandlingar om en ny variant inleddes. Ultuna elevkår översände en skrivelse till Alnarparna, där bland annat krävdes att frågan om en ny modell måste tas upp på nytt ”på grund av den nuvarande ringens osmakliga och osköna utseende, och att det ax, som är anbragt runt ringen, ej kunde föranleda någon att tro att det vara ett hveteax, men det kunde möjligen symbolisera en kommande variation”. Efter förhandlingar, där Alnarp skickade upp sin kårordförande med fullmakt att sluta avtal med Ultunesarna, kunde beslut fattas mellan de två kårerna. Under förhandlingarna var dock hela Alnarps elevkår församlad, och ordföranden kunde per telefon ge besked om hur förhandlingarna framskred. Modellen skiljde sig från den gamla, framför allt genom att de blanka kanterna gjordes betydligt lägre så att axet kom att ligga som en upphöjning runt ringen.
Rättigheten till ringen överfördes från de båda elevkårerna till Svenska Agronomförbundet år 1932. De överlät den sedan i sin tur till Lantbrukshögskolans studentkår, som senare kom att bli Ultuna Studentkår. I deras regi fick också ringen mer av en kamratrings karaktär än av en examensring. Det fanns faktiskt, dock ett fåtal, agronomer som av studentkårens styrelse inte fick rätten att bära ringen. Därför kallades ceremonin, vid vilken ringarna delas ut, ett tag för ringmottagningsceremoni. Numera får alla som avlägger agronomexamen (och betalar för den) ringen, och därför kan ringen betraktas både som examensring och kamratring.
Thomas PEBBE Persson (bearbetat av Josefine Liew).
